Åsa Jinder — Koppången songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Koppången" van Åsa Jinder.
Songteksten
Här är stillhet och tystnad
Nu när marken färgats vit
Från den trygga, gamla kyrkan
Klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
För att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
Som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
Bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
Som finns med oss här i tiden
Och jag vet att dem som har lämnat oss
Har förstått att vi är
Liksom fladdrande lågor
Så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor
Som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
Som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden
Som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
Som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
Och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
Finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
Och himmelen blir grå
Här i stillhet och tystnad
Nu när psalmen tonat ut
Men jag bär de gamla orden
I mitt hjärta som förut
Och jag sjunger för himlen
Kanske någon mer hör på
Hosianna i höjden
Och sen så börjar jag att gå
Och jag går till dem andra
Jag vill känna julens frid
Jag vill tro att han föddes
Och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig
Som vill tro att det hänt
Och som tänder ett ljus
Varje Söndag i advent
Songtekstvertaling
Hier is stilte en stilte.
Nu de grond wit is
Uit de kluis, Oude Kerk
Klinkt het lied helemaal hierheen?
Ik ben langs de weg gestopt.
Om te rusten voor een tijdje
En werd gevangen in dat grensgebied
Dat dag en nacht samenbrengt
En een licht van de kaarsen
Achter het gebogen raam
Hebben zij zielen Verenigd?
Die hier op tijd zijn.
En ik weet dat zij die ons verlaten hebben
Hebben begrepen dat we
Als vlammende vlammen
Zolang we hier zijn
Bij de sterren.
Dat vervaagt één voor één.
Komt het leven dichtbij?
Als een glimp van de waarheid
We zijn gevangenen van de tijd.
Als een afdruk van een hand
Op een ijzig oud raam
Die de genade van de tand des tijds ontvangen heeft.
Het ene moment ben ik eeuwig.
En dan Weet ik verder niets.
Eentje maar, dat ik net zo vol leef als ieder ander.
Ik ben hier in het midden van een bevroren weg
Is er toch warmte?
Hoewel de sneeuw begint te vallen
En de hemel grijs wordt
Hier in stilte en stilte
Nu dat de hymne is uitgedund
Maar ik draag de oude woorden
In mijn hart als voorheen
En ik zing in de hemel
Misschien luistert iemand anders.
Hosanna in hoogte
En dan begin ik te lopen.
En ik ga naar de anderen
Ik wil de vrede van Kerstmis voelen
Ik wil geloven dat hij geboren is.
En op tijd bij ons zijn.
Het is Kerstmis en er zit een kind in me.
Wie wil geloven dat het gebeurd is?
En die een kaars aansteken
Elke zondag in advent