Peter Lemarc — Ända till september songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Ända till september" van Peter Lemarc.
Songteksten
Kanalen skiftar grön och svart
Från andra sidan hör ni stans midnattsbrus
Bara blått ljus från båtarna
Ingen ser när du smyger din hand in under hennes blus
Ni kan sitta där i timmar och låtsas åka fartygen långt bort
Se, här kommer Timber-Line till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått
Hon är född på en fredag men hon säger att hon är ett söndagsbarn
En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stan
Och du vet att hon är hos dig
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dig så hopplöst svag
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september
På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar slut
Ni hör klockorna från kyrkan
Luften kall och snön som ligger djup
In genom gallergrinden till den igenvuxna kyrkogårn
Din pappa sover under stenarna
Han kommer aldrig nånsin levande därifrån
Ni går som två akrobater från en cirkus, trettio meter ovan jord
Som solkatter i fönstret
Ni två behöver inga ord
Och du vet att hon är hos dig
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dig så hopplöst svag
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september
Och du vet, du ska sitta där
Ensam på kanaltorget
Och vänta på att din båt ska gå
Inget kommer att binda dig
Inget i din lilla stad
Ingenting håller dig kvar då
För du vet du måste härifrån
Du suddas ut bit för bit
Du tar avsked till allt som var
Men det är säkert många, många, många, många månader dit
Gula rosor på tapeterna
När ni står i hennes kök och tittar ut
På den öde Varvsgatan
Apelsinhimlen ovanför tar aldrig slut
Det är nånting i hennes blick som alltid lämnar dig stum
Hon har sitt Mona Lisa-leende
Men hon känner inte dig och ditt mysterium
Hon har aldrig skänkt dig saker
Inga foton, ingen vänskapsring
Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar saknar du ingenting
Och du vet att hon är hos dig
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dig så hopplöst svag
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september
Du älskar henne ända till september
Songtekstvertaling
Het kanaal verschuift groen en zwart
Van de andere kant kun je het nachtelijke geluid van de stad horen.
Alleen blauw licht van de boten
Niemand ziet je met je hand onder haar blouse.
Je kunt daar uren zitten en doen alsof je de schepen ver weg berijdt.
Kijk, Hier komt Timber-Line aan het eind waar je nooit, nooit bent gegaan
Ze is geboren op een vrijdag, maar ze zegt dat ze een zondagskind is.
Een vroegrijp fruit, gekleurd door de vorst die deze stad bijt.
En je weet dat ze bij jou is.
En je telt de klap van je hart
En je krijgt haar glazen kraal kus
En het maakt je zo hopeloos zwak
En je belooft haar alles wat je nooit kunt houden
En je houdt van haar tot september
Op zondag ga je ver, ver weg en verder weg waar de kalksteen eindigt.
Je hoort de klokken van de kerk.
De lucht koud en de sneeuw die diep ligt
Door de roosterpoort naar de overgroeide begraafplaats
Je vader slaapt onder de rotsen.
Hij zal nooit meer tot leven komen vanaf daar.
Je loopt als twee acrobaten van een circus, tien meter boven de grond.
Als zonkatten in het raam
Jullie hebben geen woorden nodig.
En je weet dat ze bij jou is.
En je telt de klap van je hart
En je krijgt haar glazen kraal kus
En het maakt je zo hopeloos zwak
En je belooft haar alles wat je nooit kunt houden
En je houdt van haar tot september
En weet je, jij gaat daar zitten.
Alleen op kanaltorget
En wacht tot je boot vertrekt.
Niets zal je binden.
Niets in je kleine stadje.
Niets houdt je toen tegen.
Want je weet dat je hier weg moet.
Je vervaagt stukje bij beetje.
Je neemt afscheid van alles wat was
Maar er zijn zeker vele, vele, vele, vele maanden
Gele rozen op het behang
Als je in haar keuken staat en uitkijkt
Op de verlaten Varvsgatan
De oranje hemel boven houdt nooit op.
Er is iets in haar ogen dat je altijd zwijgt.
Ze heeft haar Mona Lisa glimlach
Maar ze kent jou en je mysterie niet.
Ze heeft je nooit dingen gegeven.
Geen foto ' s, geen Vriendschapsring
Maar als alleen de herinnering aan haar ogen nog over is, mis je niets.
En je weet dat ze bij jou is.
En je telt de klap van je hart
En je krijgt haar glazen kraal kus
En het maakt je zo hopeloos zwak
En je belooft haar alles wat je nooit kunt houden
En je houdt van haar tot september
Je houdt van haar tot september.