Ola Magnell — Vägen mot allsingenstans songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Vägen mot allsingenstans" van Ola Magnell.
Songteksten
När natten har stulit din sång medan myterna diktats
Av tungor som lossnat från hjärnor med nedfälld antenn
Där fienden kastat sin hjälm och hans ögon har siktats
Av en som är blind för att han är en blivande vän
När du är tillbaka på vägen som du hade lämnat
Sen du brände dina broar och trotsat de visaste män
Där den glåmige gudens palats till sist hade rämnat
Och sårade bödlar drar fram giljotinen igen
Då hör jag i skuggan av dvalan det mumlande mantrat
Och mistlurens varning för dis och för trött observans
Jag vände mej om, ingen där utom vinden som kantrat
Och isen som sjunger längs vägen mot Allsingenstans
När du är en älskling av tusen att ha eller mista
Och svart, plötslig klarsyn hotar att spränga din vall
Där listiga blivit de första och kloka de sista
För kortsiktig seger och fred mellan hybris och fall
Då ber jag i skuggan av dvalan en bön om försoning
Från osaligt jämmer på stigen längs älvornas dans
Jag går i de ensamma spåren av frusen försoning
Och solen går upp över vägen mot Allsingenstans
Songtekstvertaling
Als de nacht je lied heeft gestolen, terwijl de dictaten
Van tongen die van de hersenen zijn losgemaakt met een gevouwen antenne
Waar de vijand zijn helm heeft gegooid en zijn ogen zijn gezien
Door iemand die blind is omdat hij een toekomstige vriend is
Als je weer op de weg bent die je had verlaten
Sinds je je bruggen verbrandde en de wijste mannen trotseerde.
Waar het paleis van de tawny God eindelijk gebroken was
En gewonde beulen trekken de guillotine er weer uit.
Dan hoor ik in de schaduw van de winterslaap de mopperende mantra
En mistroosters voor nevel en vermoeienis.
Ik draaide me om, niemand daar behalve de wind die zweefde.
En het ijs dat zingt langs de weg naar Allsingency
Als je een schat van duizend bent om te hebben of te verliezen
En zwart, plotselinge helderheid dreigt je Dijk op te blazen.
Daar wordt sluwheid de eerste en wijze de laatste
Voor de korte termijn overwinning en vrede tussen overmoed en val
In de schaduw van de winterslaap bid ik voor verzoening.
Van onbehouwen kreunen op het pad langs de rivierdans
Ik loop in de eenzame sporen van bevroren verzoening
En de zon komt op over de weg naar Allsingenstans