Mikael Wiehe — Lindansaren songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Lindansaren" van Mikael Wiehe.
Songteksten
Jag minns min barndoms längtan
Jag minns den starkt och klart:
Att kunna gå på lina
Under en cirkus välvda tak
Tänk, att få sväva högt där uppe
Som en stjärna i det blå
Långt ovan pajasar och clowner
Ville jag dansa fram på tå
Och våren kom och värmen
Och det var årets stora dag
Med vimplar och fanfarer
Kom cirkusen till stan
Och jag satt först och främst av alla
När orkestern spela' opp
Och längtan var som svindel
Eller feber i min kropp
Jag njöt av alla konster
Av mänskor och av djur
Men lycklig blev jag inte
Förr'n det var lindansarens tur
När virveltrumman skrällde
Och ljuset släcktes ner
Bara en ensam strimma lyste
När han tog sitt första steg
Han svävade som tyngdlös
Han dansa' som i trance
Det var så obeskrivligt vackert
Att vi förstod att det är sant
Att man kan trotsa alla lagar
Att man kan bryta alla band
Och att det inget finns i världen
Som en mänska inte kan
Och vad vet jag väl vad som hände
Om det var nåt som inte höll
Om det var nåt som sprack
Eller nåt som brast
Men han snubblade och föll
Och medan skriken blev till tystnad
Och mitt hjärta slog och slog
Så låg en stjärna där i sågspånet
Och slocknade och dog
Men livet måste levas
Också när man inte längre vill
Men jag gick aldrig mer på cirkus
Jag hörde inte längre till
Det är som miste man förmågan
Att ge sej drömmarna i våld
När man har sett en stjärna falla
På alltför nära håll
Songtekstvertaling
Ik herinner me het verlangen van mijn jeugd.
Ik herinner het me helder en helder.:
In staat zijn om online te gaan
Onder een circus gewelfde plafond
Stel je voor, zwevend hoog daarboven.
Als een ster in het blauw
Ver boven pajasar en clowns
Wil ik op m ' n tenen dansen?
En de lente kwam en de hitte
Het was de dag van de
Met wimpels en fanfares
Kwam het circus naar de stad?
En ik zat in de eerste plaats bij iedereen
Als het orkest ' opp speelt
En verlangen was als Vertigo
Of koorts in mijn lichaam
Ik genoot van alle kunst.
Van mens en dier
Maar ik was niet gelukkig.
In het verleden was het de beurt aan de lindancer.
Toen de snare trommel blies
En het licht ging uit
Gewoon een eenzame flits
Toen hij zijn eerste stap zette
Hij zweefde als gewichtloos.
Hij danst als in trance
Het was zo onbeschrijflijk mooi.
Dat we begrepen dat het waar is
Dat je alle wetten kunt trotseren.
Dat je alle banden kunt verbreken
En dat er niets in de wereld is
Zoals een mens niet kan
En wat Weet ik wat er gebeurd is?
Als er iets was dat niet vasthield
Als er iets gebroken was
Of iets dat brak.
Maar hij struikelde en viel
En terwijl het geschreeuw in stilte veranderde
And my heart beat and beat
Dus er was een ster in het zaagsel
En viel flauw en stierf
Maar het leven moet leven.
Zelfs als je niet meer wilt
Maar ik ben nooit meer naar het circus geweest.
Ik maakte er geen deel meer van uit.
Het is alsof je je gave kwijt bent.
Om jezelf de dromen in geweld te geven.
Als je een ster hebt zien vallen
Te dichtbij.