Mikael Wiehe — 55 songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "55" van Mikael Wiehe.
Songteksten
55 år gammal
Klockan är tre
Jag vaknar mitt i natten
Jag kan inte ligga här mer
Jag stiger upp ur min säng
och tar på mina kläder
Smyger ut ur mitt sovrum
lätt som en fjäder
Min hustru framför datorn
i rummet bredvid
koncentrerar sej på skärmen
som om hennes liv stod på spel
Hon sitter i sin morgonrock
med hörlurar på
Hon märker inte
att jag går
55 år gammal…
55 år gammal
Jag går hemifrån
Jag går ut genom dörren
utan att vända mej om
Jag går ut över gräsmattan
Jag går in ibland träden
Det här är den gamla
vanliga vägen
Jag går förbi fotbollsplanen
där mina barn spela' boll
Jag går förbi Stadsteatern
där jag aldrig fick nån roll
Jag går förbi skolan
där jag till slut blev student
Jag går förbi biblioteket
som står bommat och stängt
Jag går förbi statsministerns
omskrivna bostad
Jag går förbi ett par soptunnor
där nån står och rotar
Jag går förbi kasinot
Där lyser det än
Jag går förbi parken som anlas
för många kungar sen
55 år gammal…
55 år gammal
Jag strövar i natten
Jag går längs kanalens
smutsbruna vatten
Jag går förbi hotellet
Jag går över bron
Sen är jag framme
vid stans järnvägstation
Jag står där rätt länge
Jag längtar till värmen
Jag ser på tidtabellen över tågen
som går långt ut i världen
Jag tänker på livet
som jag har levt det tills nu
Jag tänker på hur livet
skulle kunna se ut
55 år gammal…
55 år gammal
Jag går hem igen
längs tomma gator
där allt är stängt
Förbi den fete kungen
som sitter staty på sin feta häst
Över det stora torget
där allt är släckt
Jag går förbi torrlagda fontäner
med gubbar som gapar
Jag svänger om hörnet
in på min egen gata
Hittar nyckeln, öppnar dörren
smyger in i mitt rum
Klär av mej, lägger mej
Allt är lugnt
Min hustru framför datorn
i rummet bredvid
koncentrerar sej på skärmen
som om hennes liv stod på spel
Hon sitter i sin morgonrock
med hörlurarna av
Hon märker inte
att jag är tillbaks
Songtekstvertaling
55 jaar oud
Om drie uur.
Ik word midden in de nacht wakker.
Ik kan hier niet meer liggen.
Ik kom uit mijn bed.
en mijn kleren aandoen
M ' n slaapkamer uitsluipen.
zo licht als een veer
Mijn vrouw voor de computer
in de kamer hiernaast.
concentreer je op het scherm.
alsof haar leven op het spel stond.
Ze draagt haar kamerjas.
met koptelefoon op
Ze merkt het niet.
dat ik vertrek.
55 jaar oud…
55 jaar oud
Ik ga van huis.
Ik ga de deur uit.
zonder me om te draaien
Ik ga over het gazon.
Ik loop soms in de bomen
Dit is de oude.
gebruikelijke manier
Ik loop langs het voetbalveld.
waar mijn kinderen spelen.
Ik loop langs het Stadstheater.
waar ik nooit een rol kreeg
Ik ga naar school.
waar ik uiteindelijk een student werd
Ik loop langs de bibliotheek.
die gesloten en gesloten is
Ik ga langs de Premier.
herschreven verblijf
Ik ga langs een paar vuilnisbakken.
waar iemand aan het wroeten is
Ik loop langs het casino.
Daar schijnt het nog steeds.
Ik loop langs het park dat is opgezet.
te veel koningen geleden.
55 jaar oud…
55 jaar oud
Ik zwerf in de nacht
Ik loop langs het kanaal.
Vuil bruin water
Ik loop langs het hotel.
Ik steek de brug over.
Dan ben ik er.
op het station van de stad
Ik sta daar al vrij lang.
Ik kan niet wachten op de hitte.
Ik kijk naar de dienstregeling van de treinen
dat gaat ver in de wereld
Ik denk aan het leven.
zoals ik het geleefd heb tot nu toe
Ik denk aan hoe het leven
zou eruit kunnen zien als
55 jaar oud…
55 jaar oud
Ik ga weer naar huis.
langs lege straten
waar alles gesloten is
Voorbij de dikke koning
zittend standbeeld op zijn dikke paard
Over het hoofdplein
waar alles gedoofd is.
Ik loop langs de droge fonteinen.
met jongens Gapend
Ik draai de hoek om.
in mijn eigen straat
Vindt de sleutel, opent de deur
mijn kamer binnensluipen
Me uitkleden, me leggen
Alles is in orde.
Mijn vrouw voor de computer
in de kamer hiernaast.
concentreer je op het scherm.
alsof haar leven op het spel stond.
Ze draagt haar kamerjas.
met de koptelefoon uit
Ze merkt het niet.
Ik ben terug.