Martin Stenmarck — Fix songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Fix" van Martin Stenmarck.
Songteksten
Hon var 15
Men såg ut som 22
Hon var hård
Livet lämnar spår
En kväll viska hon; «Jag är rädd för mörkret och det som bor där.»
Jag var 13 år och lika rädd
Men det låtsades jag inte om
Det blir inte bättre för att tiden går
Det finns saker jag inte förstår
Du var den vackra
Du var den starka
Men du skulle sova i hundra år
Ingen annan fick komma in
Du sa att nyckeln var bara din
Jag hade letat om vi hade vetat
Att du skulle sova i hundra år
Vintern kom
Och dom sa att du flyttat
Men vart då, det tala dom inte om
För det var bättre så
Än att jag skulle veta vart och varför
Jag var inte klar
Och jag vet
Det var nånting du ville säga mig
Det blir inte bättre för att tiden går
Det finns saker jag inte förstår
Du var den vackra
Du var den starka
Men du skulle sova i hundra år
Ingen annan fick komma in
Du sa att nyckeln var bara din
Jag hade letat om vi hade vetat
Att du skulle brinna i hundra år
Jag såg dig sen
Efter flera år
Jag blev rädd, varm och ledsen
Ville säga hej när du gick förbi
Men du var inte kvar här
Du var nån annanstans
Nån annanstans
Jag ville säga att vi är mirakel du och jag
Vi är mirakel
Vi är mirakel, du och jag
Vi är mirakel
Vi är mirakel, du och jag
Det blir inte bättre för att tiden går
Det finns saker jag inte förstår
Du var den vackra
Du var den starka
Men du skulle sova i hundra år
Ingen annan fick komma in
Du sa att nyckeln den var bara din
Jag hade letat om vi hade vetat
Att du skulle sova i hundra år
Sovit i hundra år
Songtekstvertaling
Ze was 15.
Maar zag eruit als 22
Ze was sterk.
Het leven laat sporen achter.
Op een avond fluistert ze: "ik ben bang voor het donker en wat daar leeft.»
Ik was 13 en net zo bang.
Maar ik deed niet alsof.
Het wordt niet beter omdat de tijd verstrijkt
Er zijn dingen die ik niet begrijp.
U bent de
Jij was de sterke.
Maar je zou honderd jaar slapen.
Niemand anders mocht naar binnen.
Je zei dat de sleutel alleen van jou was.
Ik had gekeken als we het hadden geweten.
Dat je honderd jaar zou slapen
De Winter kwam
En ze zeiden dat je verhuisd was.
Maar waar, ze praten er niet over.
Het was beter zo.
Dan zou ik weten waar en waarom
Ik was nog niet klaar.
En ik weet
Er was iets wat je me wilde vertellen.
Het wordt niet beter omdat de tijd verstrijkt
Er zijn dingen die ik niet begrijp.
U bent de
Jij was de sterke.
Maar je zou honderd jaar slapen.
Niemand anders mocht naar binnen.
Je zei dat de sleutel alleen van jou was.
Ik had gekeken als we het hadden geweten.
Dat je honderd jaar zou branden.
Ik zag je.
Na enkele jaren
Ik werd bang, warm en verdrietig.
Ik wilde je gedag zeggen toen je langskwam.
Maar je was er niet.
Je was ergens anders.
Ergens anders.
Ik wilde zeggen dat we wonderen zijn. jij en ik.
We zijn wonderen.
Wij zijn wonderen, jij en ik.
We zijn wonderen.
Wij zijn wonderen, jij en ik.
Het wordt niet beter omdat de tijd verstrijkt
Er zijn dingen die ik niet begrijp.
U bent de
Jij was de sterke.
Maar je zou honderd jaar slapen.
Niemand anders mocht naar binnen.
Je zei dat de sleutel van jou was.
Ik had gekeken als we het hadden geweten.
Dat je honderd jaar zou slapen
Ik heb honderd jaar geslapen.