Lars Winnerbäck — Hjärter Dams sista sång songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Hjärter Dams sista sång" van Lars Winnerbäck.
Songteksten
Där elljusspåren ledde hem till middagstid
Där allting var modernt runt sjuttiosju
Där låghusen slutade och skogarna tog vid
Där bodde jag, där bodde du
Där bodde jag och du
Inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
Men det skälvde när du rörde vid mig
Du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
Jag ville bara vara med dig
Jag ville bara vara med dig
Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
Det verkar dom som att allting är okej
Jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
Och kanske undrar över mig
Du kanske undrar över mig
Där låghusen slutade och skogarna tog vid
Där allt var tyst och stilla som på kort
Där nätterna viskade om ett sporrande liv
Och när ingenting var gjort
Då när ingenting var gjort
Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
Och när jag känner så då tänker jag på dig
Allt är så förgängligt allting kan briserna snart
Men du är oförstörd för mig
Du är oförstörd för mig
Men tiden har sin rätt att förändras där den går
Och den är hos dig nu, hos dig och din vän
Jag ska aldrig mera lägga huvudet mot ditt hår
Och aldrig älska dig igen
Aldrig älska dig igen
Men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
Där är himlen lite närmre för mig
Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
Dit kan jag gå och sakna dig
Dit kan jag gå och sakna dig
Men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
Och allting liksom kräver mera nu
Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
Älskade älskade du
Älskade älskade du
Songtekstvertaling
Waar de verlichte sporen naar huis leidden naar de middag
Waar alles modieus was rond zevenenzeventig
Waar de low-rise gebouwen gestopt en de bossen vertrokken
Daar woonde ik, daar woonde je
Jij en ik leefden samen.
Geen aardbevingen waar we woonden, geen bevroren en geen koele
Maar het trilde toen je me aanraakte.
Jij was zeventien. ik was zestien.
Ik wilde gewoon bij je zijn.
Ik wilde gewoon bij je zijn.
Nu hoor ik dat je van tijd tot tijd leeft, weg van een vriend.
Volgens hen is alles in orde.
Ik vraag me af of je daar ooit weer terug bent.
En misschien vraag je je af over mij
Je vraagt je misschien af over mij.
Waar de low-rise gebouwen gestopt en de bossen vertrokken
Waar alles rustig was en nog steeds als in de korte
Waar de nachten fluisterden over een spuwend leven
En toen er niets werd gedaan
Toen er niets werd gedaan
Het is makkelijk om achteruit te denken als de verwarring begint.
En als ik me zo voel, denk ik aan jou.
Alles is zo bederfelijk alles kan snel Briesen
Maar je bent ongestoord voor me.
Je hebt me verlaten.
Maar de tijd heeft het recht om te veranderen waar het heen gaat.
En het is nu met jou, met jou en je vriend.
Ik zal mijn hoofd nooit meer tegen je haar zetten.
En nooit meer van je houden
Nooit meer van je houden
Maar bij de weg langs de beek die langzaam naar huis leidde
Daar is de hemel Een beetje dichter bij mij
Er is tijd voor ons en alles wat er is gebeurd.
Daar kan ik gaan en je missen.
Daar kan ik gaan en je missen.
Maar Nieuwe dagen wachten met nieuwe tijdverdrijf
En alles is alsof je nu meer eist.
Dus neem je herinneringen en verdwijn uit mijn leven.
Hield je van
Hield je van