Peter Lemarc — Drivved songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Drivved" van Peter Lemarc.
Songteksten
I stan där jag är född finns ett torg och en kiosk
En kullerstensgata och älven förstås
Och mänskor som trampar till en skitig fabrik
Där den ena dan är den andra lik
Och min pappa är död sen i våras
Han skrev inte ens vart han for
Men han kommer om natten på en månstråle
Rätt in genom fönstret till pojkrummet där jag bor
Han säger:
«Du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag, vi är drivved»
I stan där jag bor nu, där bor en miljon
Här finns kyrkor och slott med tinnar och torn
Och mänskor som strömmar tittar alltid långt bort
Ingen möter en blick
Ingen avslöjar något
Och min pojk ligger vaken till midnatt
Han är rädd för att somna in
Så jag smyger mig ner vid hans sida
Vi räknar himmelens stjärnor och jag stryker min mun mot hans kind
Jag viskar:
«Du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag, vi är drivved»
Det finns två sorters människor här i världen
De som får stjärnhimlen när de begär den
Och som med självklarhet tar för sig var dag
Så finns det de som får slåss för varje andetag
Åh, lille konstnär, min känsliga själ
Du vill få världen att skratta
Men den har dig ihjäl
Ett spel med märkta kort
Ett spel du aldrig kan vinna
Och denna sällsamma längtan är allt du ska finna
Du och jag, vi är av samma sort
Var vi än är längtar vi alltid bort
Om livet är älven som löper så bred
Då är du och jag drivved
Du och jag, vi är drivved
Songtekstvertaling
In de stad waar ik geboren ben is er een plein en een kiosk
Een geplaveide straat en de rivier natuurlijk
En mensen vertrappelen in een klote fabriek
Waar de ene dag de andere is als
En mijn vader is dood sinds de lente
Hij schreef niet eens waar hij heen ging.
Maar hij komt in de nacht op een maanlicht
Recht door het raam naar de jongenskamer waar ik woon
Hij zegt:
"Jij en ik, we zijn hetzelfde soort
Waar we ook zijn we altijd ver weg
Als het leven de rivier is die zo breed loopt
Dan zijn jij en ik drijfhout.
Jij en ik, we zijn drijfhout.»
In de stad waar ik nu woon, woont er een miljoen
Hier zijn kerken en kastelen met kantelen en torens
En mensen die streamen Kijken altijd ver weg
Niemand ontmoet een blik
Niemand onthult iets.
En mijn jongen is wakker tot middernacht
Hij is bang om in slaap te vallen.
Dus ik glip naar beneden aan zijn zijde
We tellen de sterren van de hemel en ik streel mijn mond tegen zijn wang
Ik fluister:
"Jij en ik, we zijn hetzelfde soort
Waar we ook zijn we altijd ver weg
Als het leven de rivier is die zo breed loopt
Dan zijn jij en ik drijfhout.
Jij en ik, we zijn drijfhout.»
Er zijn twee soorten mensen in deze wereld.
Degenen die de sterrenhemel krijgen als ze het vragen.
En dat neemt natuurlijk elke dag voor zich.
Zijn er dan die voor elke ademtocht strijden?
Oh, kleine artiest, mijn gevoelige ziel
Je wilt de wereld laten lachen
Maar je gaat eraan kapot.
Een spel met gebrandmerkte kaarten
Een spel dat je nooit kunt winnen
En dit vreemde verlangen is alles wat je zult vinden
Jij en ik, we zijn hetzelfde soort
Waar we ook zijn we altijd ver weg
Als het leven de rivier is die zo breed loopt
Dan zijn jij en ik drijfhout.
Jij en ik, we zijn drijfhout.