Ola Magnell — Skomakarvals songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Skomakarvals" van Ola Magnell.
Songteksten
Det är kallt
Stormen yr runt vårt hus
Här har vi vår skenbara trygghet med levande ljus
Långt borta från pockande plikter och dämpande rus
Överallt
Ser vi stjärnljus i kväll
Dom tänds i advent, deras glans är artificiell
Och tonen i konversationen är konventionell
Runt vårt tjäll
Kommersen är listig och gäll
I butik och kapell
Ja den sången är säll
Men om Josefssons pojk kunde stå vid min sida och speja
Mot porten till månglarnas tempel, vad skulle han säja?
Det är tyst
I min verkstad i natt
Små fötter och knaggliga stavelser leker tafatt
Med toner som skvallrar om allvar men lockar till skratt
Det var nyss
Det är redan för sent
Att minnas hur flingan var formad och hur det var ment
Kristallen har smält, i en blink är mitt samvete rent
Schizofrent
När kelternas pansarkurir
Gör en oväntad gir
I mitt korthusrevir
Och säjer att nere på byn har du inget att hämta
Om du inte väljer att antingen slåss eller skämta
Vart du går
Är det ingen som vet
Du lyssnar dej döv på din guru och vishetsprofet
Du har ideal men du har ingen identitet
Hur du mår
Är det ingen som tycks
Direkt bry sej om i en värld där dom flesta förtrycks
Och den som är «fri» blir beskylld för att leva i lyx
Eller rycks
Upp med en vildvuxen rot
Under lämpor och hot
För att fylla en kvot
Här stod vi en gång och såg hoppet om friheten tändas
Och sen inflammeras och sen i besvikelse vändas
Det är svårt
Att va klarsynt ibland
Och älska sin harmlöse ovän och knyta sin hand
Mot den som förtjänar vår vrede och plundrar vårt land
Det är vårt
Men det väger så lätt
Och att moralisera är vanskligt men leder så snett
Så länge dom få som har makt automatiskt har rätt
Som vi sett
När orden nån gång får substans
Och når fram med sin lans
Ja när dom leder nånstans
Men av alla som tagit en tripp ska jag bli den sista
Som inser att medel och mål måste vara så trista
Songtekstvertaling
Het is koud.
De storm is draaierig rond ons huis.
Hier hebben we onze schijnbare veiligheid bij kaarslicht.
Ver weg van het uitladen van taken en het temperen van rus
Overal
Zien we starlight vanavond?
Ze lichten op in advent, hun glans is kunstmatig
En de toon van het gesprek is conventioneel
Rond onze tent
De handel is sluw en schril
In de winkel en in de kapel
Ja, dat lied is gelukkig
Maar als Josefsson ' s zoon aan mijn zijde kon staan en scout
Naar de poort van de tempel van de maan, wat zou hij zeggen?
Het is stil.
In mijn werkplaats gisteravond.
Kleine voeten en knapperige lettergrepen die vreemd spelen
Met tonen die roddels over ernst maar lachend
Het was net.
Het is al te laat.
Ik herinner me hoe de cornflakes gevormd waren en hoe het was.
Het kristal is in een oogwenk gesmolten, mijn geweten is schoon
Schizofreen
Wanneer de Kelten gepantserde koerier
Maak een onverwachte wending
In mijn korte Huis revir
En zeg dat je in het dorp niets op te halen hebt.
Tenzij je ervoor kiest om te vechten of grappen te maken.
Waar ga je heen?
Niemand weet het.
Je luistert doof naar je goeroe en de profeet van wijsheid.
Je hebt idealen, maar je hebt geen identiteit.
Hoe voel je je?
Niemand lijkt dat te doen.
Directe zorg in een wereld waar de meeste mensen worden onderdrukt
En degene die" vrij " is wordt beschuldigd van het leven in luxe
Of ontvoerd
Up with a wild root
Onder pakken en bedreigingen
Om een contingent te vullen
Hier stonden we eens en zagen de hoop op vrijheid verlicht
En toen ontstoken en dan in teleurstelling veranderd
Het is moeilijk.
Soms opmerkzaam zijn
En hou van zijn onschuldige vijand en bind zijn hand vast
Tegen degene die onze toorn verdient en ons land plundert
Het is van ons.
Maar het weegt zo makkelijk.
En moraliseren is onzeker maar leidt zo schuin
Zolang de weinigen die macht hebben automatisch gelijk hebben
Zoals we hebben gezien
Wanneer woorden inhoud krijgen
En contact met zijn lans
Ja, als ze ergens heen leiden
Maar van al degenen die een reis hebben gemaakt zal ik de laatste zijn
Die beseffen dat middelen en doelen zo somber moeten zijn