Ola Magnell — Hos kuratorn songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Hos kuratorn" van Ola Magnell.
Songteksten
Jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen
För allt från första fyllan till tji studentexamen
I skvallerstan där man blev född och formad och bedragen
Av plugg och bud och borgerskap och Gud och jantelagen
Man hämmades av hygglighet och knäcktes av kutym
Så damp man ner i storstan, knappast fri men anonym
Jag tog ett andetag och stöp av luften på perrongen
Och vaknade men jacken på den vajande batongen
«Hur var det här då» sa konstapeln, jag sa «Atmosfären
Är ju ingenting man fryser på» och satte mej på tvären
Jag tog mej till hotellet där portiern i sin svid
Såg irriterad ut och jag var klart paranoid
Jag bad om enkelrum, han bad om namn på företaget
Jag sa «Förlåt, hursa», då log han listigt och förslaget
Och sa «Tvåhundranitti kronor tack, rum hundrafjorton»
Jag sa «Behåll din nyckel du och kyss mej under stortån»
Jag vände som en furie och gick till närmsta bar
Och vräkte i mej whisky som en törstig dromedar
Sen gick jag ut i natten som en världsvan salamander
Och smorde kråset och blev hög som kejsar Alexander
Med arvet på min bankbok men på krogen svor och slet man
Jag sa «Vem äger plejset», kyparn snäste «Tore Wretman»
Sen gick jag ut och tog en trick och gick till Gamla Bro
Och tog en holk och polarn garva «Hälsa Värnamo»
Men när jag bytte dialekt, sa polarn «Har'u feber
Du låter som en rixtassman, en bildad skånestreber»
Men jag stod på och käftade i banken och affären
Som en ara, som en byråkrat i karriären
Dom sa «Du som e från bystan, vaffö snackar’u sådär»
Jag sa «Jag älskar kula stan, jag bor och jobbar här»
Nå hursomhelst, jag drömde bort varenda dag i sängen
Och dolde mej i dimman och dök in i pundarsvängen
Jag brände av mitt arv, man var väl ingen gniden lantis
Och flykten var ju uppenbar, men kicken var gigantisk
Jag tände av och tänkte «Mors, va e’re här för strul»
Och drog tillbaks till morsan — inte fan var det nå' kul
Men jag blev pigg i pallet och tog parti i valet
För folket mot tyranner, klerikat och kapitalet
Och kom till stan igen och skrek fem gånger i kvarteret
Att Mao var stor och klampade väl ofta i klaveret
Jag var en kommunist som inte vuxit ur sin kolt
Mot Ågren och hans anhang hjälpte ingen majrevolt
När juni kom satt man vid Sveavägen på Terrassen
Med flummiga visioner, iförd bästa hippiestassen
Vi lyssnade på Mecki Mark Men då och Fläsket Brinner
Och tände på med allt med undantag av gas och thinner
Det tog sin tid att landa på sin rätta köl
Det gick med hjälp av Janov men det krävdes mellanöl
Sen gick jag runt och skrek på lek, jag tyckte synd om barnen
Vid dagis låg en motorled och hela grottekvarnen
Kröp innanför mitt skinn och jag blev sjuk av polemiken
Jag fördes åter till Maria-polikliniken
Där fick jag antabus, i några veckor stod jag pall
Jag rodnade så häftigt när jag fick ett återfall
Sen tog jag jobb på firma, det låg liksom i tiden
Att ha kavaj och slips och va beslöjat vänstervriden
Men vi slog vakt om almarna när snuten blev på hugget
En snut och jag var förresten polare i plugget
Men stan jag drömde om var fylld av fantasi och färg
Där skulle fan få heta Hjalmar Mehr och Wallenberg
Och almarna står kvar bevars men folk har tappat orken
Somliga försvann till skogs och somliga till torken
Andra sitter med familj och barn och håller färgen
I Farsta, Skärmarbrink, Hässelby och Hallonbergen
Med magkatarr och cancer — det tycks mej lite väl starkt
Att tvingas bo i den miljön och dö i hjärtinfarkt
Med lönsamhet i blicken och med huvet under armen
Byggde dom ett dårhus och storstan miste charmen
Det vore kanske lättare att gå här i ekluten
Om tjejerna fick komma in och riva upp besluten
För jag är trött på luftslott och slimmad retorik
Och snack om servicehus och utbyggd kollektivtrafik
Men gubben kom och gubben gick med dokumentportföljen
Och satte sej i lugn och ro i bästa skinnfåtöljen
Vad bryr sej gubben om ifall det blåser kallt som satan
På tjejerna som nu ska flytta till Regeringsgatan
Och han som lyfte kovan rörde aldrig vid nåt knark
Han är en ansedd herre, han går på säker mark
Jag, jag log så hult och svalde tills jag ville mörda
Jag hörde till dom tigande, dom ständigt överkörda
Jag tog min kniv och tänkte «Inte skära, bara rispa»
Piketen kom och jag fick skjuts till första bästa hispa
Jag slet och slog och sparkade och skrek som en förryckt
Dom sa att jag var farlig fast jag bara var förtryckt
Jag tydde mej till lodarna och sa «Hej hopp, hur mår ni»
Och sjöng en sång dom ansåg var för lång och rättså corny
Jag sjöng på Mosebacke men responsen var så vissen
Att jag gick ut och svor och grät på Katarinahissen
Jag tänkte hoppa när det slog mej klart som i en bok
Att jag bara tagit räkning för en taskig högerkrok
Jag for som jojon mellan apatin och piedestalen
Mellan Hagaparkens lugna lunk och T-Centralen
Och bästa jag går och mörkar, har jag hamnat mitt i smöret
Sen var jag noll igen — sen gav jag fan i hela köret
Ena veckan var det bara strul och strid och stress
Och när man äntligen blev ensam dog man av tristess
Så jag tog jordens neråttjack och väcktes inte förrän
Vintern, ja rent ut sagt fascismen stod för dörren
Med hakkors, hat och heroin och stålar som var snabba
Och guden heter Mammon än och kungen heter Abba
Men säjer du «Revolutionen sprack», då har du fel
För allt har sin säsong och ångest är vår arvedel
Men detta känner ni ju till, min bäste herr Kurator
Om ni vill veta mer om mej så kolla med nån dator
Jag sticker nu för jag har slutat punda, slåss och härja
Så möter jag en man på väg från stan till Beckomberga
Jag frågar «Vem är ni som verkar så trött och vill»
Han svarar «Birger Jarl», jag säjer bara «Lycka till»
Songtekstvertaling
Ik zit bij de curator en we bewegen binnen het kader
Voor alles, van eerste dronkenschap tot tji toelatingsexamen.
In de roddel waar je bent geboren en gevormd en bedrogen
Van studie en geboden en bourgeois en God en jantelagen
De mens werd geremd door fatsoen en gekraakt door gewoonte.
Zo vochtige man in de grote stad, nauwelijks vrij maar anoniem
Ik haalde adem en blies de lucht op het perron af.
En werd wakker maar de krik op het zwaaiende stokje
"Hoe was dit toen," zei de Agent, " De sfeer
Is niets waar je op bevriest " en zet me crosswise
Ik nam me mee naar het hotel waar de portier in zijn svid
Ik keek geïrriteerd en ik was duidelijk paranoïde.
Ik vroeg om een eenpersoonskamer, hij vroeg om de naam van het bedrijf
Ik zei "Sorry, hursa" , toen glimlachte hij sluw en het voorstel
En zei: "tweehonderd kronen alstublieft, kamer honderd veertien»
Ik zei, " hou je sleutel en kus me onder je grote teen»
Ik draaide me om als een furie en ging naar de dichtstbijzijnde bar.
En gooide er whisky in als een dorstige dromedaris.
Toen ging ik de nacht in als een wereld van salamander.
En zalfde de kraai en werd hoog als keizer Alexander
Met de erfenis op mijn bankboek maar in de taverne zwoer en scheurde man
Ik zei "Van Wie is de Pleis," ober knapte " Tore Ellendman»
Toen ging ik naar buiten en nam een truc en ging naar de Oude Brug
En nam een kist en mijn vriend garva " Health Värnamo»
Maar toen ik mijn accent veranderde, zei mijn vriend, " heb je koorts
Je klinkt als een rixtassman, een opgeleide skånestreber.»
Maar ik sloot in de bank en de winkel
Als een ara, als een bureaucraat in zijn carrière
Ze zeiden, " jij als E uit bystan, vaffö die zo praat»
Ik zei: "Ik hou van kula stan, Ik woon en werk hier»
Hoe dan ook, ik droomde elke dag weg in bed.
En verstopte me in de mist en dook in de schommel.
Ik heb m ' n nalatenschap verbrand.
En de ontsnapping was duidelijk, maar de trap was gigantisch.
Ik dacht: "Mors, wat kom je doen?»
En terug getrokken naar mama - niet de fuck was het leuk
Maar ik werd energiek in de pallet en koos partij bij de verkiezingen.
Voor het volk tegen tirannen, geestelijken en kapitaal
En kwam weer naar de stad en schreeuwde vijf keer in de buurt
Die Mao was groot en stampte vaak in de Claver.
Ik was een communist die zijn kolt niet ontgroeide.
Tegen Ågren en zijn volgelingen hielp geen enkele majrevolt
Toen juni aankwam zaten ze bij Sveavägen op het terras.
Met fuzzy visions, met de beste Hippiestass
We luisterden naar Mecki Mark maar toen en het varkensvlees Brandt
En alles verlichtte, behalve gas en damp.
Het duurde even om op de juiste kiel te landen.
Het ging met de hulp van Janov, maar het nam middenoor
Toen ging ik schreeuwen tijdens het spelen, Ik had medelijden met de kinderen.
Op de kleuterschool lag een motorpad en de hele grotto molen
Kroop in mijn huid en ik werd ziek van de polemiek.
Ik ben terug gebracht naar de Maria polikliniek.
Daar heb ik antabus, voor een paar weken stond ik kruk
Ik bloosde zo cool toen ik een terugval had.
Toen nam ik een baan bij een bedrijf, het was net als tijd
Met een blazer en een stropdas en gesluierde linkervleugel
Maar we zorgden voor de Iepen toen de politie neergestoken werd.
Trouwens, een agent en ik waren vrienden op school.
Maar de stad waar ik van droomde was gevuld met verbeelding en kleur
Waar zou Hjalmar Mehr en Wallenberg vandaan komen?
En de Elfen blijven behouden, maar de mensen zijn hun kracht kwijt.
Sommigen verdwenen naar het bos en sommigen naar de droger.
Anderen zitten met familie en kinderen en houden de kleur
In Farsta, Skärarbrink, Hässelby en Frambozenbergen
Met gastritis en kanker-het lijkt me een beetje te sterk
Gedwongen worden om in die omgeving te leven en sterven aan een hartaanval
Met winst in zijn ogen en met zijn hoofd onder zijn arm
Ze bouwden een gekkenhuis en de grote stad verloor zijn charme
Misschien is het makkelijker om hier in ekluten te lopen.
Als de meisjes binnen moesten komen en de beslissingen moesten verscheuren
Omdat ik genoeg heb van luchtkastelen en slanke retoriek.
En praten over servicehuizen en uitgebreid openbaar vervoer
Maar de Oude man kwam en de Oude man ging met het document portfolio
En zet jezelf in vrede en stilte in de beste lederen leunstoel
Wat kan het de Oude Man schelen als het koud waait als satan
Op de meisjes die nu gaan verhuizen naar Regeningsgatan
En de man die kovan oppakte, heeft nooit drugs aangeraakt.
Hij is een gerespecteerde Heer, Hij loopt op veilige grond.
Ik, Ik glimlachte zo hult en slikte tot ik wilde moorden.
Ik hoorde bij de Stille, de voortdurend over
Ik pakte m ' n mes en dacht:»
De lul kwam en ik kreeg een lift naar de eerste beste hispa
Ik scheurde en sloeg en schopte en schreeuwde als een rapt.
Ze zeiden dat ik gevaarlijk was, ook al was ik gewoon onderdrukt.
Ik stelde de gasten voor en zei: "Hé, hope, hoe gaat het met je?»
En zongen een lied waarvan ze dachten dat het te lang was en net zo afgezaagd
Ik zong in Mosebacke, maar de reactie was zo verdord.
Dat ik naar buiten ging en vloekte en huilde in de Catherine lift.
Ik wilde springen als het me raakte als een boek.
Dat ik net de rekening heb aangenomen voor een slechte rechtse.
Ik ging als een YoY tussen de apathie en het voetstuk.
Tussen Hagaparkens stille lunk en T-Centralen
En het beste is dat ik donker word, ik zit midden in de boter
En toen was ik weer nul, en toen gaf ik het verdomme op.
Een week was het alleen maar problemen, strijd en stress.
En toen je eindelijk alleen was, stierf je van verveling.
Dus ik nam de aarde onder Jack en werd niet gewekt totdat
Winter, Ja, ronduit fascisme stond aan de deur
Met swastika, haat, heroïne en snel geld.
En de God heet nog Mammon en de koning heet Abba
Maar als je zegt "de revolutie brak," dan heb je het mis.
Want alles heeft zijn seizoen en angst is onze erfenis
Maar dat weet u, beste curator.
Als je meer over mij wilt weten, vraag het dan aan een computer.
Ik ga nu weg omdat ik gestopt ben met bonzen, vechten en plunderen.
Dus ik ontmoet een man op weg van de stad naar Beckomberga
Ik vraag: "Wie Zijn jullie die zo moe lijken en willen»
Hij antwoordt "Birger Jarl" , Ik zeg alleen "veel geluk".»