Ola Magnell — Dimman igen songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Dimman igen" van Ola Magnell.
Songteksten
Än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag minns inte mer
Ibland är det svårast att själv bli sin närmaste vän
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Än är jag nykter och drömsk mellan tårpil och al
Än är jag full och förlorad i Karons lokal
Jag blev aldrig vuxen och fri som en man ibland män
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Ett barn kliver av på stationen
Ingen där, ingen väntande bil
Fast huset är tomt är det fullt av förbud
Men den sorgen är alltför subtil
Barndomens tilja ska vittra till jord för ett frö
Kramat av frosten och barnet som viskar adjö
Myllan ska vattnas med tårar men jag har på känn
Att färden ibland måste gå genom dimman igen
Jag stod där vid porten till dikten
Men var aldrig välkommen in
Och när jag tog rocken och gick sa en främling
«Den där rocken är inte din»
Men än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag kan inte mer
Bida din tid och din gryning för timman är sen
Och det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Songtekstvertaling
Toch is er tijd voor een lied voordat de zon ondergaat
Ik wilde iets met mijn dag, maar ik weet het niet meer.
Soms is het heel moeilijk om zelf je beste vriend te worden.
Het lijkt erop dat ik terug de mist in ga.
Toch ben ik nuchter en dromerig tussen huilende willow en al.
Ik ben nog steeds dronken en verdwaald in Karon ' s kamer.
Ik werd nooit volwassen en vrij als een man soms mannen
Het lijkt erop dat ik terug de mist in ga.
Een kind stapt uit op het station.
Niemand daar, geen waiting car
Hoewel het huis leeg is, staat het vol met verboden.
Maar dat verdriet is te subtiel
Kindertijd tilja zal verwelken naar de bodem voor een zaadje
Omhelsd door de vorst en het kind fluisterend vaarwel
De grond zou moeten worden besproeid met tranen maar ik heb een gevoel
Dat de reis soms weer door de mist moet.
Ik stond daar bij de poort van het gedicht.
Maar wees nooit welkom in
En toen ik mijn jas pakte en ging zei een vreemde:
"Die jas is niet van jou»
Maar toch is er tijd voor een lied voordat de zon ondergaat
Ik wilde iets met mijn dag, maar ik kan het niet meer.
Wacht uw tijd af en uw dageraad voor het uur is te laat
En het lijkt erop dat ik weer de mist in ga.