Cornelis Vreeswijk — Blues för Jacques Brel songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Blues för Jacques Brel" van Cornelis Vreeswijk.
Songteksten
Rostiga gränder, sotiga tak
Hundar som parar sig, fylla och brak
Kärringar slåss om fisken
Och hojtar gällt
Och med pannan stödd mot sin öl vid disken
Sover lill-Paulus sällt
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just honom, just honom, just honom
Och många miljoner fler
För han är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
Trasiga vagnar på trasiga spår
Svarta ruiner från svarta år
Jag blundar och genast hör jag taktfasta vrål
Jag ser en förkolnad bild av soldaten som drunknade i stål
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just honom, just honom, just honom
Och några miljoner fler
För han är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
Vackra Minouschka, Katendrechts skatt
Jenever, Jenever, och hesa skratt
Det doftar frityr och rosor
Från Rue de Becq
Och i gränderna fladdrar horornas trosor
Från slaka klädesstreck
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just henne, just henne, just henne
Och många miljoner fler
För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
I mitt Antwerpen går jag omkring
Och tänker att allt är ingenting
Borta är musikanten som förr här fanns
Borta är också tiggaretanten som bodde ingenstans
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just henne, just henne, just henne
Och några miljoner fler
För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
Songtekstvertaling
Roestige steegjes en daken
Honden die paren, vullen en braken
Wijven vechten voor de vis.
En schreeuwt
En met de pan tegen zijn bier aan de balie
Slapende kleine-Paul zelden
En in Antwerpen is er een accordeon
Een lied, een chanson
Over hem, hem, hem
En vele miljoenen meer
Want hij is als een spin, die draait, en stopt
En dan nooit meer bewegen
Kapotte wagons op gebroken rails
Zwarte ruïnes uit zwarte jaren
Ik sluit mijn ogen en hoor meteen tactvol gebrul.
Ik zie een verkoolde foto van de soldaat die verdrinkt in staal.
En in Antwerpen is er een accordeon
Een lied, een chanson
Over hem, hem, hem
En een paar miljoen meer
Want hij is als een spin, die draait, en stopt
En dan nooit meer bewegen
Mooie Minouchka, katendrechts schat
Jenever, Jenever, en schor gelach
Het ruikt naar patat en rozen.
Van Rue de Becq
En in de steegjes flikkert het slipje van hoeren
Uit de Slack waslijn
En in Antwerpen is er een accordeon
Een lied, een chanson
Over haar, haar, haar
En vele miljoenen meer
Want zij is als een spin, die draait, en stopt
En dan nooit meer bewegen
In mijn Antwerpen loop ik rond
En denken dat alles niets is
Weg is de muzikant die hier vroeger was.
Weg is ook de bedelaar die nergens woonde.
En in Antwerpen is er een accordeon
Een lied, een chanson
Over haar, haar, haar
En een paar miljoen meer
Want zij is als een spin, die draait, en stopt
En dan nooit meer bewegen