Cornelis Vreeswijk — Balladen om ett munspel songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Balladen om ett munspel" van Cornelis Vreeswijk.
Songteksten
När jag var liten fick jag ett munspel av far
påinrådan av farfar, som musikalisk var.
Ge grabben ett munspel såspelar vi duett,
sa' farfar, som själv spelte påesskornett.
När farfar satt i källaren och blåste sig blå
blev farmor förtvivlad och faster också.
En dag när faster träffat en riktig stilig man,
som kom och hörde farfar, blev han blek och försvann.
Vi övade tillsammans, min farfar och jag.
Dågjorde jag en visa som verkligen var bra.
Den hade fyra toner och lät underbar,
jag tror att det var ungefär såhär den var.
Vi tutade och blåste med känsla och med darr
såduvorna påtaket fick öronkatarr.
Men farfar bara öste på, han spelte som i trance
och duvorna bosatte sig nå'n annanstans.
Min farfar, min farfar, det var en märklig man,
för han var musikalisk och träben hade han.
Det stampade han takten med i drill och kadens.
Han hade inga tänder och skepparkrans.
När farfar blev för gammal avled han till sist.
Dåtystnade musiken och allt blev trist.
Men ännu, när jag tänker uppåförflydda dar,
såblåser jag i andonom en liten fanfar.
Songtekstvertaling
Toen ik klein was, gaf mijn vader me een harmonica.
op advies van grootvader, zoals muzikaal was.
Geef de jongen een harmonica laten we duet spelen,
sa ' grootvader, die zelf onesskornett speelde.
Toen opa in de kelder zat en zichzelf blauw blies.
oma was er kapot van en tante ook.
Op een dag ontmoette tante een knappe man.,
die kwam en hoorde de grootvader, hij werd bleek en verdween.
We hebben samen geoefend, mijn grootvader en ik.
Toen maakte ik een show die echt goed was.
Het had vier tonen en klonk prachtig.,
Ik denk dat het zoiets was.
We toeterden en bliezen met emotie en met beven
de duiven op het dak kregen oorkussen.
Maar grootvader sprong net op, hij spelde als in trance.
en de duiven vestigden zich ergens anders.
Mijn grootvader, mijn grootvader, het was een vreemde man. ,
want hij had muzikale en houten benen.
Hij trapte erin met drill en cadence.
Hij had geen tanden en een kroon.
Toen opa te oud werd, is hij eindelijk overleden.
Toen werd de muziek stil en werd alles saai.
Maar toch, als ik denk aan blijvende dagen,
dus ik blaas Andon een beetje op.