Björn Afzelius — Livets skatt songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Livets skatt" van Björn Afzelius.
Songteksten
På en öde plats vid havet, där kusten stupar brant.
Har vattnet gjort en grotta, man inte ser från land.
Därinne finns en kista, jag ägt i alla år.
Och det är bara jag som känner platsen där den står.
Den kistan är en gömma, för alla mina dar.
För tider jag har levat och stunder jag har kvar.
Där spar jag alla saker, jag hittar på min stig.
Ja, kistan innehåller allt jag kallar mitt liv.
Där har jag mina drömmar och mina sanningar.
Där har jag mina sorger och brustna kärlekar.
Där har jag all min längtan och alla mina skratt.
Allt finns där i min kista, den är min egen skatt.
Och för varje dag blir kistan, alltmera värdefull.
För det falska rostar sönder och det sanna blir till guld.
Därför ser jag lika tydligt, som i en bilderbok.
Om det jag finner är nåt värt eller bara gammalt skrot.
Men nu jagas jag av frestare, varenda månlös natt.
Dom känner till min kista och dom fruktar för dess kraft.
Så dom prövar att förföra mej, med flärd och flyktig prakt.
Men helst vill dom förgöra mej och utplåna min skatt.
Men säljer jag min kista, så kan jag inget mer.
Då vet jag inte längre vad som är rätt eller fel.
Då mister jag min styrka och då är jag inget hot.
Så jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok.
Nej, jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok.
Songtekstvertaling
Op een verlaten plek aan Zee, waar de kust steil valt.
Heeft het water een grot gemaakt, dan zie je het niet van het land.
Er ligt daar een doodskist. Ik bezit het al die jaren.
En ik ben de enige die weet waar het staat.
Die kist is een verstoppertje voor al mijn dagen.
Voor tijden heb ik geleefd en momenten heb ik verlaten.
Daar Red ik alles, vind ik op mijn pad.
Ja, de kist bevat alles wat ik mijn leven noem.
Daar heb ik mijn dromen en mijn waarheden.
Daar heb ik mijn verdriet en gebroken liefdes.
Daar heb ik al mijn verlangen en al mijn gelach.
Het ligt allemaal in mijn doodskist. het is mijn eigen schat.
En met elke dag die voorbij gaat wordt de kist steeds waardevoller.
Want de valse roestig uit elkaar en het ware verandert in goud.
Daarom zie ik net zo duidelijk, als in een prentenboek.
Als wat ik vind iets waard is of gewoon oude rommel.
Maar nu word ik opgejaagd door verleidingen, elke maanloze nacht.
Ze kennen mijn kist en vrezen voor zijn kracht.
Toen probeerden zij mij te verleiden, met duidelijke (tekenen) van) glans.
Maar ze vernietigen me liever en vernietigen mijn schat.
Maar als ik mijn kist verkoop, kan ik niets anders doen.
Dan Weet ik niet meer wat goed of fout is.
Dan verlies ik mijn kracht en Dan ben ik geen bedreiging.
Dus ik geef nooit de sleutel van mijn eigen prentenboek vrij.
Nee, ik heb de sleutel van mijn eigen prentenboek nooit losgelaten.