Anna-Lotta Larsson — Flickan Och Kråkan songtekst en vertaling
De pagina bevat de songtekst en de Nederlandse vertaling voor het nummer "Flickan Och Kråkan" van Anna-Lotta Larsson.
Songteksten
Jag satt häromdagen och läste min tidning
En dag som så många förut
Jag tänkte på alla dom drömmar man drömt
Som en efter en har tagit slut
Då såg jag en bild av en flicka
Med en skadskuten kråka i famn
Hon springer iväg genom skogen
Så fort som hon någonsin kan
Hon springer med fladdrande lockar
Hon springer på taniga ben
Hon bönar och ber hon hoppas och
Att det inte ska vara försent
Flickan är liten, hennes hår är ljust
Hennes kind är så flämtande röd
Kråkan är klumpig och kraxande svart
Om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
Hos en skadskuten kråka i famn
Hon springer mot trygghet och värme
För det som är riktigt och sant
Hon springer med tindrande ögon
Hon springer på taniga ben
För hon vet att de är sant, de som pappa sagt
Finns de liv är de aldrig försent
Jag började darra i vånda och nöd
Jag skakade av rädsla och sckräck
För jag visste ju alldeles tydligt och klart
Att det var bilden av mig som jag sett
Mitt hopp är en skadskuten kråka
Och jag är ett springande barn
Som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
Som tror det finns någon som har svar
Jag springer med bulltande hjärta
Jag springer på taniga ben
Jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
Att det redan är alldeles försent
Songtekstvertaling
Ik zat laatst mijn krant te lezen.
Een dag als zoveel daarvoor.
Ik dacht aan alle dromen waar je van droomde.
Eén voor één is op.
Toen zag ik een foto van een meisje.
Met een gewonde Kraai in haar armen
Ze rent weg door het bos.
Zo snel als ze kan.
Ze loopt met flapperende krullen.
Ze loopt op dunne benen.
Ze bidt en bidt dat ze hoopt en
Dat het niet te laat moet zijn.
Het meisje is klein, haar haar is licht
Haar wang is zo rood
De kraai is onhandig en zwart
Zo meteen is hij dood.
Maar het meisje, ze rent voor het leven
Met een gewonde Kraai in haar armen
Ze rent naar veiligheid en warmte.
Want wat echt en waar is
Ze rent met fonkelende ogen
Ze loopt op dunne benen.
Omdat ze weet dat ze waar zijn, zoals papa zei.
Als ze bestaan, zijn ze nooit te laat.
Ik begon te beven van pijn en verdriet.
Ik trilde van angst en scheurbuik.
Omdat ik heel duidelijk wist
Dat het het beeld van mij was dat ik heb gezien
Mijn hoop is een gewonde kraai.
En ik ben een lopend kind.
Wie denkt dat er nog iemand is die me kan helpen?
Wie denkt dat er iemand is die antwoorden heeft?
Ik ren met bonzend hart
Ik ren op dunne benen.
Ik smeek en bid, hoewel ik het echt weet.
Het is al te laat.